Packning

Angående packning så vet ni som känner mig att det är något av det värsta jag vet. I och med att jag har bott varannan vecka hos pappa och varannan hos mamma när jag var yngre och nu fram och tillbaka mellan Linköping och Aneby när jag flyttat hemifrån har det blivit mycket packning genom åren. En annan grej jag ser fram emot med utlandsterminen är just att jag kommer få bo på samma plats utan att behöva bo i en resväska. 
 
Denna packningen är ju lite annorlunda så det känns ändå lite spännande. Jag menar, hur packar man egentligen för fem månader? Många säger att det är bättre att packa för lite än för mycket och jag kommer säkert vilja köpa saker där borta så det är nog rätt tänkt. Samtidigt kan jag ju inte trappa ner på alla hygienartiklar, läkemedel och smink? Jag tror det är dem som väger i mitt fall. Jag har lagt ner det mesta förutom kläder nu i bagageväskan, men jag har inte ordnat upp det eller delat upp grejor till handbagaget än. Det kommer bli kvällens syssla nu när ändå min älskling jobbar eftermiddag.  
 
Jag och Andertz har inte hunnit umgås så mycket i veckan eftersom han jobbar och inte kommer hem förrän halv tolv då jag oftast sover så jag hoppas jag har det mesta klart så att jag kan vara lite ledig med honom på fredag då han kommer vara hemma. Saknar honom redan nu när jag tänker på att jag ska åka. 
 
 
 
Ingen ordning i väskan än.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ännu mera krångel tre dagar innan avsresa

Det är jättemycket just nu! Hur kommer det sig att allt man har förberett innan ska krångla några dagar innan resan? Till exempel så hade Jessica fått sina pengar från csn förra veckan, vilket jag också borde fått eftersom vi lämnade studieförsäkran samma dag. När jag ringde fick jag reda på att någon gjort något misstag och skrivit att jag börjar terminen 31:a mars, trots att jag skickat med ett schema på att jag börjar nu den 8:e på måndag. Som tur var löste det sig. Det är så skönt att sådana här administrativa grejor löser sig i Sverige. Det känns som att det är något jag kommer sakna i Peru. Vi borde uppskatta det mer! 
 
Jag har också haft krångel med den kamera jag tänkt låna, som inte längre fanns till hands, så jag fick åka till Jönköping och köpa en ny. Det kanske var lika bra egentligen. Det slutade med att jag kom hem med en Canon IXUS, men jag vet fortfarande inte om jag blev lurad av försäljaren eller inte. Det känns alltid lite lustigt när man kommer till butiken med en bestämd tanke, men blir övertygad och går därifrån med något helt annat. Man har spenderat mer pengar än man tänkt, men man är ändå nöjd?
 
Utöver alla pratkiska saker som måste fixas, som är väldigt verkliga, känns det ändå så overkligt att jag om ett par dagar är i Lima i Peru, en helt ny världsdel och ett helt nytt land. Jag kan inte föreställa mig eller ens vara nervös längre, hur mycket jag än försöker. Det känns konstigt när folk här hemma planerar saker inför helgen och nästa vecka, att alla kommer vara kvar här och leva precis som förut medan jag är någon helt annan stans. Det enda jag vill just nu är att få allt klart och nästan få det överstökat. 
 
God mat från släktkalasen i helgen.
 
Jag var och hämtade det sista och sa hej då till min lägenhet i Linköping.
 
 
 
 

Krångel med visum

Nu är det den sista helgen innan vi åker och då har jag självklart ett hektiskt schema. Det blir två olika kalas/avskedsfester för mig och min lilla syster och en födelsedagsfest för två vänner. Allt i olika städer såklart. Som jag berättat innan känns det väldigt viktigt att hinna träffa alla så det är bara att hoppa in i duschen och göra sig i ordning. 
 
Ett lite jobbigt problem just nu är allt krångel kring visumet. Universitetet vi ska till tog på sig uppgiften att fixa visum och vi har skickat alla papper vi ska och sådär dit för att de skulle ta det vidare till ambassaden i Stockholm. På ambassaden skulle de fått information om att ge oss stämplar den 18.e februari, alltså för en och en halv vecka sen. Vi har ringt och mejlat, men de har fortfarande inte fått någon information om oss. De verkar inte heller särskillt engagerade och har gett oss konstiga förslag, som att mejla uppgifter när man ändå redan pratas vid på telefon och som att lämna passen på ambassaden och hämta dem när de har kunnat stämpla dem. Allt detta krångel gör att jag bara litar mindre och mindre på sydamerikanerna. Vi kommer dock komma in i Peru ändå och då få turistvisum för 90 dagar på flygplatsen, men jag hade gärna haft en stämpel redan innan.