Huaraz

I veckan var alltså jag och Jessica i Huaraz, en stad i bergskedjan Anderna. Vi åkte med en nattbuss från Lima till Huaraz som tog åtta timmar. Under resan var högsta punkten över 4000 meter över havet, vilket gav mig mycket lock för båda öronen. Vi hade ju blivit varnade för höjdsjuka och därför köpt några mystiska piller på ett "apotek", inca farma, här i Lima. Jag vet dock inte om de hjälpte eller inte. Under första dagen åkte vi och tittade på små byar och en oas uppe i bergen och jag kände mig snurrig och hade svårt att andas under större delen av dagen. Jag blev till exempel andfådd av att bara lägga mig i sängen. 
 
Vi sov på ett hotell två nätter så vi kunde utnyttja tre dagar. Huaraz ligger ungefär 3000 meters höjd och i en dal där det både regnar och är kallt till och från. De hade inte heller någon värme på hotellet så vi gick runt i fyra lager tröjor och eventuellt jacka. Vi sov båda med tre täcken och varm pyjamas för att slippa frysa på natten. Jag kan tänka mig att det var runt 10 - 15 grader både ute och inomhus. Då längtade vi efter solen och värmen i Lima. 
 
På fredagen var vi och tittade på 3000-åriga ruiner i Chavin. Det var jättehäftigt! Att man kunde bygga sådana byggnader innan man uppfunnit hjulet, och att de står kvar än idag. Vi kunde gå omkring på flera ställen i gångar under jorden och de hade ventilationssystem och vattenkanaler och allt möjligt. 
 
I lördags var vi uppe på 5000 meters höjd och tittade på glaciärern Pastoruri. Då trodde jag ändå att vi vant oss vid höjden för jag hade inte känt av någon yrsel eller huvudvärk på fredagen, men så fel jag hade! Som många andra berättat var det verkligen att gå fem minuter för att sedan behöva sätta sig ner och vila i fem minuter. Då tog vi det ändå väldigt långsamt och gick ministeg. Råkade man bli andfådd, vilket man blev direkt, så var det så svårt att få ner pulsen igen. Jag ville ta ett stort andetag för att stilla andfåddheten, men det gick inte. Det spelade ingen roll hur mycket du andades in för när lungorna var fulla hade du ändå inte fått tillräckligt med syre och andades därför ut och in igen okontrollerat fort. Den lilla promenaden på 3 - 4km tog oss nästan 2 timmar, men det var det värt. Tror inte inte vi glömmer det i första taget. 
 
 
 
 
 
 


Kommentarer
Postat av: Anneli

Härliga bilder! Va spännande, men lite otäckt med syrebristen! Skulle ha fått panik!

2014-04-04 @ 17:16:27
Postat av: Carro

Va läskigt att inte kunna andas! Hoppas ni har det bra <3

Svar: Jätteläskigt! :o Jadå. Ni med! <3
studentiperu.blogg.se

2014-04-15 @ 00:47:34
URL: http://www.carolinegrahn.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: