Universidad del Pacífico
Universitet har alltså börjat och det börjar kännas som hemma på riktigt här. Sverige känns väldigt avlägset och konstigt på något sätt. Det börjar också bli liiite kyligare här, som att hösten har kommit. Det är svårt att föreställa sig att det faktiskt går mot sommar någon annanstans.
Universitet här är väldigt olikt från Linköpings Universitet. Själva byggnaderna är hur häftiga och fina som helst. Här tar man närvaro på varje lektion och har du mycket frånvaro får du inte godkänt på kursen. Själva sista stora tentan har väldigt lite påverkan på betyget utan det är alla små uppgifter, presentationer och grupparbeten som tillsammans är den stora delen av kursen. Att lektionen oftast inte börjar vid den tid det står på schemat utan 5 -10 minuter senare har vi börjat vänja oss vid. Även om man är sen går man lugnt och sätter sig på en plats som om man har all tid i världen. Lärarna är likadana och tar det väldigt lugnt även om lektionen skulle börjat för tio minuter sen. En gång kom inte läraren alls till kursen till exempel. Igår när vi skulle ha tio minuters presentationer hann bara en stackars kille presentera. Hans presentation tog över en timme eftersom läraren halft tog över och skapade en diskussion medan han stod framför klassen. Av erfarenhet verkar det vara normalt att komma tjugo minuter/en halv timme försent om man bestämt något med en peruan.
Spanskan under kurserna har varit svår. Läraren förstår jag oftast och det är inte orden som är svåra för de har vi ju lärt oss innan, men eleverna pratar väldigt fort. Det är jobbigt i och med att vi har grupparbeten, presentationer och diskussioner varje vecka. Jag vill så gärna bidra med något till grupparbeten, men det är svårt när alla elever har individuella scheman, oftast jobbar och bara komunicerar genom facebook. Jag vill inte vara den lata utbytesstudenten som varken pratar, förstår eller ens försöker.
Vi vet ju iallafall att du inte är den lata, speciellt inte i jämförelse verkar det som x) <3