Student i Peru

I lördags var vi som sagt utanför Lima i en mindre stad som heter Ica. Vi gick en liten stadsvandring och jag tog kort på ett monument på stora torget. Det var inte jätteintressant. Sedan var vi och tittade på hur de gjorde vin och deras sprit pisco. Guiden vi hade var jätterolig och skojade och pratade både spanska och engelska. Vi saknar honom allihopa! Här fick vi vin- och pisco- provning också. "Det är bara 17%. Detta dricker vi som lemonad!" säger guiden... Jag vågade dock inte prova den rena piscon som var  med över 40% alkohol i. Enligt traditionen skulle man dessutom lukta på shoten flera gånger och smaka av en liten droppe först innan man skulle svälja den hel och känna den hela vägen ner i magen. Till vår förvåning tog guiden hela shoten utan problem. Vi tog en liten förrätt att dela på för att inte ha fått i oss alkohol på tom mage och varsin chicha morada. 

 

Eter det åkte vi ut till oasen Huacachina som ligger i öknen utanför Ica. Väldigt mysigt och häftigt att ha sett. Det fanns dock inte så mycket mer att göra än att ta några kort och äta middag/lunch. Jessica ville så gärna åka buggy i öknen. Jag hade hört att det var som att åka berg och dalbana och var därför inte jättetaggad, men vad gör man inte för sin roomie? Det var precis som att åka berg och dalbana fast utan att veta att själva fordonet sitter fast i banan utan här var det ju fritt för bilen att, i alla fall i mina tankar, välta, vålta och fastna i sanden. Hur snabbt som helst kör föraren uppför de höga sanddynorna och inte förrän man är högst uppe på toppen ser man att det är ett stup på andra sidan. Inte hinner man tänka heller utan helt plötsligt skriker man för att man åker nerför precis lika snabbt och tror att bilen kommer vålta för att det är så brant.