Gästinlägg
Ett gästinlägg från en varken bloggkunnig eller spansktalande gäst (pojkvän) i en lugn men ändå så fartfylld stad, Lima, den absolut största stad jag varit i.
Som varken speciellt berest eller språkkunnig utöver engelskan så började en enorm omställning redan vid ankomst på flygplatsen här i Lima, då en sådan simpel sak som jakt på en penna för att fylla i nödvändiga blanketter bland stressade personer och brist på engelsktalande blev till ett äventyr. Måste erkänna att även pirret i magen av vetskapen av att Felicia väntade på andra sidan väggen spelade roll i det hela.
Efter många om, men och "Qué?" senare så kom man äntligen ut helt vilsen bland alla personer som väntade någon, efter något som verkade som både en filmscen och enormt lång tid så möttes jag av en springande liten rödtott som nu även fått mig att känna mig som hemma i stora Lima.
Första intrycken som jag fick i taxin från flygplatsen till boendet var att det var enormt stort, så otroligt mycket ljud och ljus, oerhört mycket folk och trafiken som är ett kapitel för sig...
Dessa intryck och upplevelser följdes blandannat av pussar på kinden i form av hälsning, att allting känns konstant smått fuktigt men inget regn att tala om, fastna ensam i situationer med enbart spansktalande, smaka marsvin och alpacka, taxi för 15-40SEK vart man än ska. Samt få kvitto på en vara man vill ha i en kassa, gå till en annan för betalning och sedan återvända till första för uthämtning... Oavsett storlek av varan. Effektivitet är något jag saknar från Sverige men som man ändå accepterar här utan speciellt stor irritation, som att utan problem acceptera att man är på plats 150 i telefonkön.
En månad senare med ett par stora händelser (typ födelsedag, 3-års firande, Machu Picchu och jordbävning) så upplever jag ändå att varje "vanlig" dag är lite som ett äventyr fortfarande på ett oerhört konstigt sätt, att jag på sätt och vis känner mig hemma här även fast jag inte ens kan kommunicera med alla här i huset (tack Felicia och Jessica för att ni agerar personliga assistenter/tolkar).
Är självklart mycket jag saknar med Sverige, Felicia har berättat hur långt borta Sverige känns just nu efter att ha varit här så länge. För mig är det först nu jag verkligen börjar förstå vad hon menar. Känns lite overkligt att om 2.5 veckor är jag hem-hemma igen. Innan dess är det många äventyr kvar att vara med om, däribland ska vi hinna med besök till djungeln och en konsert!
Jag skulle kunna skriva så mycket om bara mig och Lima, men då detta är Felicias blogg och jag inte har en egen så får jag sätta punkt här och låta min kärlek fortsätta med sitt egna, innan jag blir alldeles för långdragen ;)
//Carls Carlboom (Andertz)
